Network Menu

Privilegiet att ha två hemländer

Mi Carlsson Bergkvist i en trädgård-233Mi Karlsson Bergkvist, SWEA Beijing, är ny i SWEAs webbredaktion och arbetar som webbjournalist. Hon bidrog med flera artiklar till vår senaste adventskalender, och arbetar nu med att få in artiklar till vår nya rubrik, Avdelningar i fokus.

I snart fyra år har Mi bott i Ningbo, som ligger 15 mil söder om Shanghai. Hon har tidigare bott i Sverige, Australien och Singapore samt under en kortare period även i Sydkorea. Hon har hittills författat fyra böcker utgivit av Sivart förlag och dessa böcker riktar sig till barn och unga vuxna. Hon har också medverkat med ett kapitel i antologin Hitta hem: Vuxna adopterade berättar (Sofia Lindström & Astrid Trotzig, Ordfront, 2003) där barn, adopterade från Korea, berättar om sina erfarenheter.

Här funderar Mi, efter en tunnelbaneresa medan hon var hemma i Sverige, på hur det är att ha två (eller flera) hemländer.


En betraktelse under ett Sverigebesök

Jag är i Stockholm på besök. Tagit ledigt från mitt vardagsliv i Kina och får under några veckor njuta av att gå in på ICA Supermarket och vandra mellan hyllorna fyllda av varor och märken som jag känner igen. Jag får spisa falukorv; steka den i frasiga skivor och äta dem som i skolan med makaroner och drivor av ketchup och senap, göra Stroganoff som puttrar hemtrevligt i grytan, eller kanske gratinera den i ugnen med en aromatisk ost som fyller gommen.

På tunnelbananJag måste tänka mig för, då jag talar med en god vän eller en familjemedlem. Plötsligt förstår alla runtomkring mig vad jag säger och det gäller att inte nonchalant högljutt kommentera om gubbens fula överrock eller varför den där mamman inte kan ha bättre ordning på sin unge. Inte för att jag vanligtvis uttalar mig om andra människor ens då jag är i Kina, men i Sverige gäller det verkligen att hålla tand för tunga.

På samma gång överraskas jag över hur integrerad jag har blivit i Kina där jag nu bott i tre och ett halvt år.
– Du håller på att bli kines, säger min man till mig då och då. Det började när du började dricka varmt vatten till maten istället för kallt, och på den vägen är det.

Då jag häromdagen satt på tunnelbanan på hemväg klev det på ett gäng kineser vid en av stationerna. De var antagligen studenter eftersom de sedan klev av i Bergshamra där det är många studentbostäder. De slog sig ner och på asiatiskt manér satt de med sina mobiltelefoner i nävarna, alltmedan de pratade och skrattade sinsemellan. Själv satt jag ett par säten bort och noterade hur de tjattrade om vad de skulle göra vid hemkomsten. Jag läste min bok utan att tänka på att det var kineser som kommit in i vagnen. Det var först efteråt som det gick upp för mig att anledningen till att jag inte reagerade var att jag är så van vid en tillvaro fylld av kineser att jag inte tänkte på att jag var i Sverige och att det faktiskt inte är fullt så många kineser här som det är i Kina. Studenterna samtalade om allmänt vardagliga saker som jag genom mina tre års kinesiska studier förstod hjälpligt, så inte ens det kändes främmande.

Den lilla studentgruppen klev av tunnelbanan. Efteråt kände jag mig nöjd. Jag var glad då jag kunde konstatera att jag precis som vi alla i SWEA är något av världsmedborgare. Det är inte alla förunnat att få möjlighet att leva i, och på nära håll upptäcka, nya kulturer. Vi som bor utomlands har privilegiet att ha två hemländer och kan plocka russinen ur kakan i båda våra hem. Vi kan fokusera på det bästa i varje respektive land och få återupptäcka Sverige. Något som kan ge vidgade perspektiv och distans till företeelser som man kanske inte tyckte var bra, men även värdesätta mycket av det vi tidigare tog för självklart. Det är en verklig ynnest.


Ett urval kinabilder från Mi

OBS! För att se en bild i sin helhet, klicka på bilden. För att se hela galleriet, klicka på en bild och använd pilarna (< och >) för att bläddra mellan bilderna.