Network Menu

Att flytta mellan Globalplatser

Mis Bruneibetraktelse del I

Text och Foto: Mi Karlsson Bergkvist, SWEA Global

Här börjar Globalmedlemmen Mi Karlsson Bergkvists reflexioner över hur det är att flytta från Ningbo i Kina till Brunei.

Läs Mis Bruneibetraktelse del II, Första veckan i det nya landet >>>


Plötsligt är Kina inte längre hemland. I takt med att flygplanet sakta lyfter sin kropp över den kinesiska tiomiljonerstaden och sätter kurs mot Borneo och Brunei, så stängs på samma gång pärmen till det livskapitel som är Ningbo. Det varade i fem år, men nu är det ett nytt land, en ny kultur och nya sedvänjor som ska utforskas. Föga har jag en aning om vad det kommer att innebära. Ändå är jag lugn, fast i övertygelsen att det kommer att ordna sig och luttrad i erfarenheten att hur mycket man än förbereder sig så går det aldrig att omfatta de utmaningar ett nytt land kan komma att föra med sig. Allt man kan göra är att vara öppen för vadhelst som kommer i ens väg och hantera det med ett lugnt och öppet sinne.

I de länder vi har bott tidigare, brukade jag tänka att jag är gäst i detta land. Det går inte att, på samma sätt som i Sverige, ställa krav och ha uppfattningar om hur allt ska vara och fungera. Man får som gästboende lära sig landets regler och sedvänjor och anpassa sin tillvaro till dem. En familj på tre personer kan inte applicera svenska vanor på 1,4 miljarder kineser. Även vi allvetande storebrorssvenskar får inse våra begränsningar, trots att det kan bära oss emot.

Flygplanet stiger och för oss genom de lätta molnslöjorna upp mot den klarblå himlen. Jag lutar mig tillbaka i stolen och tänker att jag i mitt nya hemland Brunei inte längre kommer att behövde titta på några luftföroreningsrapporter. Till skillnad från Kina så har Brunei lika god luftkvalitet som Sverige, och en av de saker som jag slängde i flytten var ansiktsmaskerna som vi använde i Ningbo de dagar när föroreningshalterna blev alltför höga.

Varje land har sina egenheter. Jag ser på de ulliga vita molnen utanför rutan och begrundar vilka de bruneianska kommer att bli? I vilken utsträckning och på vilket sätt påverkar den muslimska religionen vardagslivet? Innan maken skrev på kontraktet sökte vi information om det lilla sultanatet Brunei. Vi studerade historia, kultur och miljö, letade upplysningar om huruvida alla kvinnor förväntas bära hijab, om sharialagar och andra religiösa påbud som skulle kunna inverka på tillvaron. Våra efterforskningar gav vid handen att Brunei har en öppen inställning till religion i förhållande till andra icke-muslimer, och vi tackade ja till tjänsten som nu för oss mot Borneo och Brunei.

När Brunei kom på tal första gången, drog maken och jag oss till minne vår allra första asienresa för mycket länge sedan, till Penang i Malaysia. Klockan fem den första morgonen efter ankomsten vaknade vi med ett ryck och satte oss käppraka upp i sängen. Någon mässade utanför och det tog en stund innan vi sömndruckna insåg at det var dagens första böneutrop. Vi hade hört det dagen innan när vi suttit på en kinesisk restaurang och njutit av den tropiska kvällshettan. Då hade vi inte en tanke på att nästa bön skulle infalla vid solens uppgång. Kommer vi att vakna klockan fem varje morgon i Brunei då utroparen kallar till bön?

I Kina var det ingen officiell religion som präglade kinesernas och vår vardag. Däremot finns det en mängd andra förhållningsregler som styr samhället och kinesernas sätt att tänka och agera. De politiska riktlinjerna genomsyrar givetvis tillvaron, men det finns också en stark ”allmän tro” i form av vidskepelse och magi (i våra ögon kanske) som präglar kinesernas liv. Siffror har en avgörande betydelse. Siffran fyra innebär död och därför är fyrorna borttagna i de flesta offentliga byggnader. Åtta däremot är lyckotal, så om man har möjlighet att välja exempelvis telefonnummer, väljer kinesrena företrädesvis nummer med många åttor. I den höga byggnaden där jag hade mina kinesiskalektioner fanns varken våning fyra, tretton eller fjorton, så där hade man anpassat tillvaron både till kineser och västerlänningar.

Att äta en måltid med en kines kan medföra en mängd tankeverksamhet, eftersom man även här hänför sig åt ”magi”. Mat, frukt och grönsaker, har epitet av att vara ”varm” respektive ”kall”. Strävan är att kroppen ska ha den rätta balansen och man anpassar mat och dryck i förhållande till ”varmt” och ”kallt”, årstidernas tempratur och livssituation. Jag frågar mig om ”vidskepelse” också präglar det bruneianska samhället? Har bruneianerna också siffror som bringar tur eller otur? Är en Nasi Lemak ”varm” eller ”kall” till sin natur? Kanske denna tro på ”skrock” har mindre betydelse om det finns en uttalad religiös tro. Detta kommer framtiden att utvisa.

Våra tidigare landsmän kineserna har en stark ekonomisk medvetenhet. Eftersom kineserna inte litar på det sociala systemet, planerar de omsorgsfullt sin morgondag och se till att de själva har tillräckligt med sparkapital om något skulle hända; om man förlorar jobbet, om de själva, en familjemedlem eller en släkting blir sjuk, måste det finnas några Renminbi undangömda i en madrass för att klara av olägenheten. Brunei däremot tillhör en av världens rikaste länder. Jag funderar över hur detta påverkar landet och invånarna? De litar på sin sultan och har tryggheten i oljerikedomen som ger landet och dess medborgare social säkerhet. Påverkar dessa garantier folket i en positiv riktning och på vilket sätt tar det sig i uttryck i det bruneianska sinnet?

Planet har nått marschhöjd och flygvärdinnorna förbereder vagnarna med drycker. Deras dämpade röster blandas med ljudet av vinflaskor och sidohyllorna fylls med läsk och öl. Snart kommer vi att sätta fötterna i ett land där alla alkoholhaltiga drycker är förbjudna, både i affärer, på restauranger och hotell. Vill vi ha vin och kanske en gin och tonic för att förebygga malaria och handskas med den tropiska hettan, måste vi åka till den malaysiska delen av Borneo för att handla. Det är tillåtet att ta in en ranson i form av två flaskor vin eller sprit, samt tolv flaskor öl, och denna transaktion kan göras var 48:e timma. En icke-muslim boende i Brunei måste därför planera sina alkoholinköp, och att bygga upp en samling goda viner tar tid och många resor till Malaysia. Jag ber den leende flygvärdinnan om ett glas vin, dels för att kunna skåla att vi nu är på väg, dels är det ett barnsligt uttryck för att ta en av de sista chanserna på ett tag att få dricka vin.

Redan när jag landade i Ningbo första gången, undrade jag hur det skulle kännas att flytta därifrån. Vad skulle jag ha fått uppleva under den här tiden? Vilka lärdomar om Kina skulle jag få med mig och på vilket sätt skulle tiden i Ningbo komma att sätta prägel på mig och min inställning till livet? När jag nu sitter på planet mot Brunei Darussalam ställer jag mig samma nyfikna och förväntansfulla fråga. När vi en gång flyttar från Brunei vet jag svaret.

Ningbo-Brunei karta

MI under en jungletrek, 2016-09-09; Foto: Mi Karlsson Bergkvist

MI under en jungletrek, 2016-09-09

Sarawak lakhsa; Foto: Mi Karlsson Bergkvist

Sarawak lakhsa

Foto: Mi Karlsson Bergkvist

Foto: Mi Karlsson Bergkvist

Foto: Mi Karlsson Bergkvist

Foto: Mi Karlsson Bergkvist

Foto: Mi Karlsson Bergkvist