Network Menu

En av oss: Susanna Häggel

Relä i Rajouri India; Foto: Privat

Relä i Rajouri India

Text: Sofia Solfors, SWEA Milano
Foto: Privat

Det var filmen ”Tjejen som gjorde lumpen” med Goldie Hawn som inspirerade Susanna Häggel, SWEA Milano, att först skriva in sig i Lottakåren hemma i Ystad och sedan, så fort hon kunde, tog hon tåget till Kristianstad och mönstrade. I snabb takt gjorde hon så lumpen, sen blev det kadettskola och vidareutbildning till reservofficer.

Om livet i lumpen

Susanna var en av två tjejer av totalt 600 som gjorde lumpen i Hässleholm just då. Hon hade bestämt sig för att ge det tre månader, men trivdes över förväntan. Hon minns att tjejerna ville visa killarna att de kunde fixa det lika bra som dem, helst bättre. Därför blev det mycket fysisk träning, gärna lite mer än killarna. Vissa av killarna hade svårt för det, minns hon. ”Killarna har en viss jargong i lumpen, och som tjej är det svårt att vara en del av den”, konstaterar hon.

”Du kan väl franska?”

Två saker har präglat Susannas liv sedan tonåren; att ständigt söka nya äventyr och hennes stora intresse för språk. Hon ville utomlands och jobba med språk på något sätt och det blev språkstudier i Frankrike först. Sedan en internationell sekreterarutbildning uppdelad mellan Stockholm, Lausanne och Brighton.

Hängbro i Gilgit Pakistan; Foto: Privat

Hängbro i Gilgit Pakistan

Senare, under ett tillfälligt jobb som beredskapsarbetare på Ystads kommun, frågade någon som var ansvarig för flyktingarna; “du kan väl franska”? Så blev det att Susanna började tolka och hjälpa flyktingarna med praktiska grejor. En dag pratade de om var det var bra att springa i Ystad och då förlängde Susanna sin lunchrast och följde helt enkelt med och visade dem rundan istället, ”det var så krångligt att förklara hur de skulle hitta i skogen”, säger hon så självklart. ”Men jag blev stoppad av en dam som undrade om jag var ok när hon sett en blond liten tjej ”jagad” av ett gäng långa mörka män ute i skogen”, skrattar hon.

Från Ystad till Jugoslavien

Mitt under kriget i Jugoslavien, längtade Susanna tillbaka till militären och skickade in en ansökan för att testa om hon måttet. ”Så fick jag ett samtal från kompanichefen som ville att jag skulle åka, jag blev så glad!” Det var mycket intervjuer och förberedelser inför uppdraget. Självklart behövs ett stabilt psyke. Hur klarar man kidnappning, skador, vad händer om man står utan mat, är jagad av hundar och inte har några kommunikationsmedel? Om någon tillfångatar dig och pressar dig på information?

Vid UNHCR-skolan i Arja Pakistan; Foto: Privat

Vid UNHCR-skolan i Arja Pakistan

Det är omöjligt att inte imponeras av denna coola och orädda tjej, tänker jag. Själv minns jag hur rädd jag var just under kriget i Jugoslavien då man fick flyga omvägar i Europa för att luftrummet över Jugoslavien inte var säkert. Istället sökte sig Susanna just dit, för att kunna arbeta och bidra till fred.

Susanna fortsätter berätta. I hennes ansvarsuppgifter ingick att hålla en ceremoni för de FN-soldater som dog i kriget. Hon var placerad i Zagreb och 34 nationer deltog via FN. ”Det kändes bra att visa att det går utmärkt att arbeta över gränserna”, säger hon. Jag frågar om hon inte var rädd. ”Jo, det var ju krig”, säger hon, ”och vi hade lite tur, flygplatsen nära oss blev bombad, men ingen dog”. Hon hanterade 25 dödsfall under sin tid där; preparerade varje gång en enkel ceremoni baserad på religion, med flagga och honnör vid kistan, bjöd in representant för FN och den närmaste gruppen.

Nya utlandstjänster världen över

Tiden i Zagreb gav mersmak för att jobba inom militären. Hon hade träffat en holländare, flyttade till Holland, lärde sig språket och började jobba på en strutsfarm. När mannen skulle tjänstgöra på Curacao följde Susanna med i ett år. Sedan kände hon suget och ansökte om ny utlandstjänst, denna gång till Bosnien. Kriget var slut, men freden påtvingad, och då skickades soldater till Bosnien för att se att man höll det man lovat FN, att bygga upp ett land. ”Det var trist att se att de inte ville leva ihop”, konstaterar hon.

I samtal med lokala kvinnor i Bhimber Pakistan; Foto: Privat

I samtal med lokala kvinnor i Bhimber Pakistan

Nästa mission var i Kongo 2003, där Susanna jobbade med logistik. Där var det inbördeskrig, och placeringen var på 6 månader, Susanna åkte hem något tidigare då hon upptäckte att hon var gravid med sin dotter och fick avsluta jobbet hemma.

Kashmir på gränsen mellan Pakistan-Indien 2007 var sista posteringen, då som observatör för FN. Sen 1947 då Storbritannien gav upp sina kolonier och Indien och Pakistan delades är man oense om detta eldupphörsavtal instiftat av FN. Som militärobservatör är man obeväpnad, neutral och på plats för att prata med folk och stötta. Susanna beskriver naturen i Himalaya så vacker att man baxnar, där uppe på 3000 meters höjd med fantastiska vyer och natur. ”Dit åker folk för att vandra och vara på semester”, skrattar hon, ”att få chansen att jobba där var helt fantastiskt”.

Kontakten med SWEA

Officiell inbjudan till FN-dagen New Delhi Indien; Foto: Privat

Officiell inbjudan till FN-dagen New Delhi Indien

Susanna är fortfarande reservofficer, men har inte varit ute på uppdrag sedan 2007. Hon har fått erbjudande om att åka till Afghanistan flera gånger, men med tanke på sin dotter har hon hittills tackat nej.

Sedan 2010 bor Susanna med sin dotter och italienska man i Italien, först i Rom och nu utanför Milano, där det finns en NATO-bas. Susanna kom i kontakt med SWEA först när hon flyttade till Italien, före det hade det inte funnits någon tid till annat än jobbet.

Vad är det bästa med SWEA frågar jag? ”Det är den här svenskheten som ger ett samförstånd, hon kommer att fatta vad jag menar”, säger Susanna. ”Man förstår varandra utan att känna varandra. Chansen att träffa dessa kvinnor, över åldersgränser och yrken och intressen. Oberoende hur länge man bott utomlands eller varifrån man kommer, det är så häftigt att tillhöra en sådan organisation,” säger hon.

”Livet blev inte som jag planerat, men det blev så himla bra ändå”, avslutar Susanna och jag gissar att äventyren fortsätter för denna tuffa tjej.