Network Menu

En parallell historia

Text: Anna Hägg, SWEA Houston

clive_tompsett-summer_holiday-5475; Foto: Clive Tompsett / imagebank.sweden.se

Foto: Clive Tompsett / imagebank.sweden.se

När jag nu sedan en tid tillbaka bor utanför Sverige, tänker jag mycket på familjen O., som var våra grannar på landet för mer än trettio år sedan och som flyttade till Houston när pappan i familjen fick tjänst där.

Jag var kompis med Johan, yngsta barnet av tre i familjen och ett år yngre än jag. Lite barnslig och känslig tyckte jag han var, men snäll och lätt att övertala till olika upptåg och lekar. Storasyster Madelene var framåt och gillade party. På sin 13-årsdag var hon helt uppfylld av att äntligen få inträda i vuxenvärlden. Mamman var social och trevlig och tog på ett amerikanskt vis bilen överallt, även till Åkessons badplats några hundra meter bort. När vi badade kunde Johan inte tänka sig att byta om i andras närvaro, utan gick hellre i våta badbyxor resten av dagen, vilket jag också noterade som en skillnad i svenska och amerikanska vanor. Pappan var storväxt, respektingivande och rökte cigarr, vilket tvingade min moster till köket på midsommar-festerna då hon inte ville utsätta sig för röken.

ecgo_artikelbild_rosa

Bilden används med tillstånd från EC-GO Candy

Såhär ett halvt liv senare är det en massa frågor jag skulle velat ställa till Johan. Hur var det att lämna Sverige? Hur trivdes han med det nya livet i USA? Var hade de bott om han hade fått välja? Under de snabbt flyende sommardagarna la vi inte vår tid på sådana frågor. Det var betydligt viktigare att välja, ofta genom röstning, vad vi skulle hitta på att leka. Eller att på komplicerade sätt, till exempel genom att ro en optimist-jolle, ta oss till den lokala kiosken och köpa godis.

En sommar i början på åttiotalet var sista gången jag såg Johan. Under hösten sålde familjen sommarstugan och återvände aldrig till västkusten. Mina föräldrar hade sedan lite kontakt med familjen, men jag tror aldrig de träffades mer heller. Det tråkiga beskedet att Johan hade omkommit i en bilolycka kom ungefär tjugo år senare. Hans storebror hade då flyttat hem till Sverige för att studera till läkare, medan systern gifte sig med en amerikan och blev kvar i USA.

Det var först i julas, kort innan jag och min familj skulle flytta till Houston på grund av min mans kontrakt på jobb där, som min pappa berättade en viktig detalj som jag hade missat. Efter de tre planerade åren utomlands flyttade familjen hem till Stockholm igen. Men bara efter några månader återvände de till USA, nu till Florida där pappan startade ett eget företag. Man hade alltså tänkt sig ett äventyr och att sedan komma hem igen, men så blev det inte. Längtan tillbaka var så stark att man lämnade släkt, vänner och sommarhuset i den finaste skärgården i Bohuslän, ett beslut som skulle komma att splittra familjen på olika sidor Atlanten.

När jag får veta detta känner jag vemod och oro – vad har vi gett oss in i egentligen? Kommer också vår flytt att bli mer definitivt än vi tänkt oss?