Network Menu

Glöm inte att stiga av i Rabbalshede

Texten: Agnes Morandini-Harrach, hedersmedlem i SWEA Budapest

Siv Svensson och Agnes Morandini-Harrach

Siv Svensson och Agnes Morandini-Harrach
Foto: Privat

Världen är så stor så stor … sjunger vi för Lasse, Lasse liten, men man har ibland känslan av att det är precis tvärtom. Den stora världen binds ihop av Sweor som dyker upp lite överallt.

För några månader sedan fick jag ett SWEA-brev: Hej Agnes, det var så länge sedan vi hördes av. Det var från Siv Svensson som jag träffade på världsmötet i Budapest, där jag hade ansvar för alla program med stadspromenader och höll ett föredrag om svenska rödakorsdelegaten Valdemar Langlets räddningsaktion i Budapest under andra världskrigets slutskede. Siv var då ordförande i SWEA London. Efter föredraget kom hon fram till mig och sa att hon gärna ville att hennes medlemmar skulle få lyssna på allt detta och lära känna Valdemar och Nina Langlets insatser. Hon bjöd mig till London och ett år senare åkte jag dit, höll två föredrag och hade väldigt fina upplevelser i London och York. Siv blev sedermera även internationell ordförande, och vi har hållit kontakten då och då.

Sivs brev i våras var aktuellt för mig eftersom jag just planerat att komma till årets bokmässa i Göteborg. Och så blev det också, fyra dagar bokmässa med så många intryck att det var svårt att smälta dem, och sedan mötet med en gammal SWEA-vän mitt i Bohusläns djupa skogar, bland alla mystiska hällristningar.

Apropå hällristningar. Vi går in på Vitlycke museum och det första jag ser är en bild på ett spännande och lite mystiskt fynd som det bara finns två av i hela världen — ett i Sverige och ett i Ungern: Balkåkratrumman från bronsåldern. Det blev också ett fint möte och trevligt samtal med museiintendenten, och kanske början på ett nytt samarbete mellan de två museerna just runt detta fynd. Jag fick med mig barnboken som de har skrivit baserad på fornfynd och som beskriver en möjlig historia av det spännande föremålet. Och jag är ju översättare så vi hoppas på en ungersk version av boken så småningom.

Siv, hennes man och jag hade hur mycket som helst att prata om; gamla minnen, SWEAs nuvarande verksamhet, sevärdheter i Sverige och allt vi håller på med i livet. 24 timmar visade sig vara för kort, men enligt mitt program fortsatte jag min resa till ännu en Swea, Birgitta Gunnarsson (då Olsson), som faktiskt också var med på det där värlsdmötet i Budapest som en av huvudarrangörerna. Vissa kanske minns henne mer som vissångare och gitarrist. Världen är ju inte så stor, så stor, som sagt.

Tiden var kort hos Siv så vi lovade att ses lite oftare, kanske redan i samband med SWEAs internationella styrelsemöte i Budapest april 2020. Eller så kommer jag till Bohuslän och berättar även här om Valdemar och Nina Langlet så att dessa två modiga svenskars stora insatser under kriget inte ska blekas bort.

Och kommer jag igen måste jag absolut tänka på Sivs oförglömliga råd:
Glöm inte att stiga av i Rabbalshede….