Network Menu

Mis betraktelser från VM2019 i Dubai

Att vara med på ett SWEA världsmöte

Text: Mi Karlsson Bergkvist, SWEA Mellanöstern
Foto: Mi Karlsson Bergkvist, Monica Berglund, Katarina Berggren, Vicki Almstrum

Här fortsätter Mi Karlsson Bergkvist sina reflektioner över hur det är att flytta mellan olika världsdelar.

Läs Mis andra betraktelser >>>

Jag har aldrig varit på ett världsmöte (VM) och jag har tidigare inte heller haft intresse av att åka på något. Många av mina SWEA-vänner har sagt att man inte till fullo kan förstå SWEAs kraft förrän man har varit på ett VM. Jag förstår nu att de har alldeles rätt. Under mina år som SWEA-medlem i diverse olika avdelningar och kontakter med många Sweor i vårt nätverk, har jag mötts med den största vänlighet och vilja att hjälpa till. Snabba svar på allt från frågor av SWEA-redaktionskaraktär till privata undringar om skola, flyttbestyr och hur man på bästa sätt fixar en prinsesstårta i Bangkok. Jag har tänkt vilket enastående nätverk detta är och hur jag ibland känt en sådan där barnsligt fånig bubbellycka för att få vara del av detta speciella. Och, att vara med på ett SWEA världsmöte var något alldeles särskilt.

För plötsligt så hände det. Nu i november 2019 skulle jag få träffa en mängd Sweor på min egen hemmaplan. Detta VM-möte, som har varit på tal här hos oss i UAE, inträffade. Jag kan inte berömma mig över att ha varit med i styrgruppen (som bestod av Maria Svedenhov, Christina von Celsing, Lotta Blond, Linda Jacobsson, Johanna Widholm, Helena Lundberg och Caroline Eriksson) som planerade VM under ett och ett halvt års tid. Däremot har jag känt mig passivt delaktig eftersom jag fått kontinuerliga uppdateringar om arbetet med VM på SWEA Mellanösterns styrelsemöten. Det har varit med förundran som jag varje månad kunnat konstatera hur coola de var, de i styrelsen som också var med i styrgruppen för VM. Sedan förstod jag också anledningen till deras positiva sammanhållning. De events som jag deltog i fungerade med den äran. De hade koll på läget; allt från de stora, övergripande dragen till allergier på middagarna, innehållet i goodie bags och vilken typ av shampooflaskor som skulle vänta Sweorna på hotellrummen. (Som ni märker är jag bara ute efter att försöka suga åt mig del av äran av styrgruppens arbete. Men jag ber er, ignorera mina billiga proposer!)

Jag såg mycket fram emot VM eftersom jag visste att många av alla dem som jag hittills bara haft kontakt med genom åren via e-post nu skulle komma till Dubai; webbredaktionen och alla de som på ett eller annat sätt är involverade i artikelarbetet samt de avdelningar som jag har kommit i kontakt med. Jag skulle också få träffa Annelie Olsson från Singapore, goda vännen och illustratören till en av mina böcker, som jag inte har träffat på många år. Detta var mina personliga förväntningar. Men jag hade inte kunnat föreställa mig den bonus som de tre VM-dagarna sedan blev.

Upptakten till VM blev minst sagt av UAE-karaktär. Vi var tre förväntansfulla som åkte iväg till Dubai för att vara med på Mingelkvällen och VMs officiella öppnande. Annika Rickardsson, Katarina Berggren och jag skulle ta bussen från Abu Dhabi till Dubai. Det är en resa som normalt tar en timma och tjugo minuter. Bussen tuffade iväg med god fart från Abu Dhabi, men ganska snart begrep vi att det var torsdagsrusning (UAE har helg fredag och lördag). När vi väl kommit ut på motorvägen så krypkörde bussen de tio milen som låg mellan oss och Festival City dit vi skulle. För att försöka öka farten kryssade bussen mellan olika filer för att ta sig fram snabbare, tutade argt och blev tutad på. Passagerarna i bussen började titta på sina klockor, klev fram till chauffören och frågade när vi kunde tänkas vara framme, trots att det var fullkomligt omöjligt att spå om detta. Vi pratade på, Katarina, Annika och jag, och försökte klura ut vart vi var någonstans.

Ju längre tiden gick, desto mer spänd blev stämningen. Chauffören blev alltmer desperat och bussen krängde mer och mer av hans tvära filbyten; Gasande. Bromsande. Gasande. Bromsande. Som om de där få metrarna han vann på att gasa skulle göra någon skillnad.

– Det finns ingen taxi som kan ta oss till Festival City, sa Katarina, medan hon spanade ut genom de mörka rutorna.
– Jag är åksjuk, kved Annika.
– Vi hindrar tvåhundranittiosju Sweor från att få middag, sa jag. Hoppas verkligen att de börjar utan oss.

För ett tag var tillståndet i bussen ganska stormande. Men allt löste sig naturligtvis, inshalla. Bussen kom fram till den första hållplatsen och vi var några lätt omskakade passagerare som tumlade nerför trappan och ut på gatan. Annika kryade på sig. Katarina lyckades boka en Uber. Jag försökte sedan dirigera chauffören vart han kunde plocka upp oss, och han försökte kommunicera med mig på urdu, med vissa inslag av något som kunde uppfattas som engelska. Tre timmar från det att vi lämnat Abu Dhabi, klev vi ut på den magnifika terrassen på Crowne Plaza. Där fick vi veta att Sweorna som åkt på sightseeingturen till Abu Dhabi den dagen också hade fastnat i trafiken, så vi var i gott sällskap.

Jag lät blicken svepa över terrassen. Plötsligt var de där allihop. Vicki Almstrum (SWEA Internationals webbredaktör) kom emot mig med öppna armar och presenterade sin dotter Alicia, som jag hört talas så mycket om. Kerstin Dahl och Katarina Rönnlund Wright som är redaktörer för Forum respektive SWEA-Nytt, Christina Hallmert och Pia Wennerth som ansvarar för publiceringen av SWEA-artiklarna, Anna Centerman i Asien, var där, bara för att nämna några. De existerade även i verkligheten och inte bara på e-post!

Jag hamnade vid ett bord med ett glatt gäng: Vicki och Alicia och Sweor från Toronto och Chicago. Annika och Katarina anslöt sig och efter middagen gick vi till marinan framför Crowne Plaza där vi fick se en magnifik ljusshow och hälsa på några konstnärligt utsmyckade elefantstatyer. Det var knappt att vi kunde sluta skratta när Tina O’Malleys dessert-tarm knorrade och hon beställde en chokladglass, och ’Turkish Icecream’-mannen vid den lilla glassvagnen skojade till det på sedvanligt vis. Till på köpet fick Tina en emiratisk kompis som också skulle köpa glass.

Detta var början på VM och när Annika, Katarina och jag åkte hem till Abu Dhabi efter att ha lärt känna ytterligare några Sweor i baren på hotellet, så tyckte vi alla tre att det redan hade varit fantastiskt.

För mig personligen innefattade dagarna som följde VM-mötet och den magnifika galamiddagen. Under de här evenemangen kunde jag lägga till den ena positiva upplevelsen efter den andra. Det var överraskande att många kom fram och tackade för mina artiklar och det värmde verkligen. En annan positiv reflektion var de som kanske hade haft förutfattade meningar om UAE, verkade konstatera att det inte var ”så illa” som man hade tänkt sig. En av de absolut mest positiva bonusarna var naturligtvis att jag har fått många nya SWEA-vänner tack vare dessa tre dagar. Men, framförallt att jag fått uppleva SWEA. Jag slogs under dessa dagar av att alla Sweor som kommit till Dubai kände en enorm stolthet och påtaglig samhörighet över SWEA.

Med risk för att låta patetisk och nästan frälst, så har min barnsligt fåniga bubbellycka för att få vara del av detta speciella som är SWEA, med VM i Dubai i baggaget, nu blivit ännu starkare. Kanske jag ska börja samla pengar till VM i South Florida under hösten 2021!

Länkar till Mis rapporter om VM-engagemang:

vm2019-mi-elefant-foto-kb

Mi med en elefantstaty utanför Crowne Plaza
Foto: Katarina Berggren

Annika Rickardsson, Katarina Berggren och Mi Karlsson Bergkvist i busen påväg till minglet under VM2019
Foto: Mi Karlsson Bergkvist

vm2019-mingelkvall-IMG_5345

Crowne Plaza terassen under mingelkvällen, med utsikt mot Dubai
Foto: Vicki Almstrum

v2019-sweor-toronto-chicago

Utanför Crowne Plaza med tjejerna från Toronto och Chicago efter mingelkvällen på VM2019

vm2019-mi-annelie-foto-mb

Mi Karlsson Bergkvist och Annelie Olsson, Singapore
Foto Monica Berglund

vm2019-sweor-abu-dhabi

Under galamiddagen, Sweor från Abu Dhabi: Nina Denlew, Annika Rickardsson, Yvonne Wyon, Mi Karlsson Bergkvist, Katarina Berggren, Susanna Castells, Marina Brolin